Viktorias galleri och diktarstuga

Jag är en vekling

Sårbar rör jag mig i världen

Min hals är blottad
för hugg och slag

Jag måste täcka min kropp
med kläder
för att inte frysa

Jag har inget pansar som skyddar

En spark mellan benen
är ett vrål av smärta

Jag är en vekling
bland andra veklingar

Jag söker mig till
skyddslösa människor

Jag längtar efter
deras sårbarhet

Ett öppet ansikte gör mig knäsvag

Blottad hud kan få mig att jubla

Att vara en vekling
är att vara människa
är att vara mänsklig

Jag är en vekling
Jag gör mig skyddslös för dig

Var rädd om mig
så skall jag var rädd om dig 


© Jan Magnusson