Mästare, se mig
Vermeer 
Såg du kanske hans tvekan vid sista penseldraget.
Märkte du hans ängslan att förlora bilden eller dig.
Fastnaglad för alltid på linets trådar låstes din tanke av honom.
Över dina läppar ville dina ögons frågor komma.
Stum blev din kärlek, tystad av Vermeers blå penseldrag.
Men sanningen visste han innan ditt ansikte stelnat för evigt.
© Lennart Sundman
Kommentarer
Postat av: Anna
underbara nyanser av vemod, eller kärlek?
hej Lellovicho minns du mig? Anna, jag vill komma i kontakt med dig.. du har ju min "nyckel" :)
Postat av: Anna
Tysdnaden är min röst och ingen hör.
Trackback