Gummigutta
Alldeles under det indigofärgade molnet
droppade hon gummiguttan. En gyllene ros
spred sig lustfyllt över himlen. Fulländat,
tänkte hon, det är med vänsterhanden
man ska jobba.
© viktoria
Båtintresse
Den brun- och vitfläckiga ledde flocken.
Den svarta sparkade bakut av glädje. När
vi passerat dem låtsades alla dricka vatten.
© Gerd Vading
Knoppen
bladen vecklar ut sig ur knoppens hölje
som skrynkliga ansikten på nyfödda baran
blåröda i synen
ett första livsskri ut mot snöyran utanför
© viktoria
Grönt
Det är fortfarande grönt utomhus. Gardinerna faller
i mjuka våder runt fönstret. Fågelsången har tystnat.
Endast skatorna och kråkorna hörs kraxa. Den vilda
gräslöken sprätter sina frön och blodnävans blad
börjar rodna. På köksbänken ligger en ofullbordad
akvarell. Mitt i ockran en blå plump som sakta äter
sig in i det gula och förvandlas till grönt
© viktoria
Lekstugan
Det var i den gamla hönshuset vi höll till. Vi hade mockat ut all halm
och spillning. Golvet var nyskurat och doftade sopa. På väggen fanns
tre förstasidor från Hemmets Veckotidning uppspikade och på bordet
skålar med förnödenheter vi hittat i omgivningarna. Märgen i rapsens
skaft var särskillt populära. Men de torra kaffebönorna vi repade från
grobladens stänglar bjöd vi bara gäster på. I fönstersmygen låg stenar
vi hittat i backen bakom den röda ladan. En gång satt jag på golvet och
tittade ut på himlen genom fönstret. Blå himmel och stenar, tänkte jag,
är det havet?
© viktoria
Betinget
klikens innertak. Tålmodigt gjorde hon sina förberedelser.Mätte
upp och skar till papperet. Vässade pennorna mot en fil. Hon
koncentrerade sig och byggde en glasbubbla omkring sig. Genom
glaset hörde hon hur de andra planerade helgens utflykt. När
sista strecket var draget, lade hon plattorna i en hög, som räckte
ända upp till taket.
© viktoria
Under ytan
Verkligheten sprider ut sin vrede. Gruset glider mig
ur händerna. Solen sänker sig över min vänstra axel.
Flöjtblåsaren kallar. Bara klockan vet då olyckan ska
hända eller lyckan inträffa. Havet töms - jag bottnar.
© viktoria
Förklaring
Varje morgon, varje kväll. Alltid samma visa.
Jag var tvungen att göra något. Hörselkåpan
fungerade inte. Den skavde bakom örat. Och
du ville inte förstå vinken, då jag krängde på
mig groddräkten redan vid middagstid. Så nu
sitter jag här på botten bland sand och stenar.
© viktoria
Bröllop
ljusa kläder. Vid altarringen stod brudparet. Den utveck-
lingsstörde mannen tittade på bruden, när prästen frågade
om han ville. Säg ja, sa bruden. Och då sade han ja.
© viktoria
Dannemora
Det är inte färgen som skiftar, det är omgivningen.
Solljuset genom öppningen mot söder. Natten med
sin hårda blick mot gruvhålet. Minnen av de döda
som ramlat ner i stupet. Kylan från isstoderna vars
marmorstrålar svalkade rispan han fick i handen när
han stötte i bergväggen på väg ner.
© viktoria
