Viktorias galleri och diktarstuga

långsam rörelse runt i huset

smyger, lockar

som om du bara retas

så egendomligt övergiven

söker jag en punkt, en plats

där du borde finnas

© Gerd Vading

området där

allt ljus äts upp

och tätheten är

definitiv

inga frågor men

kompakta ord

© Anita Westin

tjäran

som flödade

utmed skrovet

som droppade

ner i gräset

som dränkte, sänkte

duvans fjäder

mot jorden

© Gerd Vading

som en osynlig våg
ljuder sången över viken

åror lyfter vattnets tårar

© Tuula Pöyhönen

framtiden är
enbart mörker

livet är slut

kärleken är slut

återstår bara
att vänta på döden

© lebhard

avtryck

snärjda i skuggor

jag tecknar dem noggrant

streck för streck

som vore demin historia

och släcker sedan lampan

© Margaret Axell

vandrade på okänd stig
en bergskam svalde solskivan

jag snubblade och föll
när dimman dolde stigen

omslöts av mjuk mossa
och hörde ugglors hoande

vid tjärnens strand
anade jag älvors skira slöjor

© Lisa Bergström

Ingen nåd från tankerummet

där mörker spelar fritt

ingen glömska ges från sorgen

Målar, målar mörka orden

när ska lindring ges från våndan

var är dörren ut till ljuset

Numera kan jag inte fånga dagen
dagen fångar mig

tiden går

som på ett träd
räknar jag numera
årsringarna

© Ann-Christin Larzon

tyst i hjärtat gungar
fantasins sköra blommor
genomskinliga
uppfyllda av nattens gröna dis

i spegelbilden anas
verklighetens mörker


© Gerd Vading 



Livets flod
rinner förbi

vi var synliga ett ögonblick

satte vi spår
i tidens ström

satte vi spår i varandra?


© Benedicte Bergman 



samla frön
från blå violer

så i dubbla rader
till ett hav i grönt och blått

sova i blomsterrum
och drömma

© Margaret Axell 



ljusets skugga
lämnar avtryck
som ett negativ
av sitt liv

en förklaringsbild
av magisk sanning


© Lisa Bergström



Plantan,
utan förankring

i det mörka
i smärtan
i sorgen

försvinner den
i brist på kraft?


© Berit Nilsson



på var sin sida
om glaset

i
spegelbilder
och
parallella rum

ingen
talar
stum


© Anita Westin

Ljus kan spegla mörker
mörker kan inte spegla ljus

men båda är
varandras
förutsättning

© Barbro Hellberg

Jag drömde i natt
att jag gick på sydfranska stenstigar
över solmätta kullar
Allt är rymd och jag är lätt som en fjäder
Allt är ljus och värmen omsluter hela mig
Här är jag hållen och skyddad

Dig vill jag hålla och skydda

Du går bakom mig
Jag kan inte se dig
men jag vet

Så blir drömmen till januaridis
och jag kan höra hur du andas nära mig
Allt är gott nu.

© Cassis

Postmästaren i sin säng
ofärdig, olycklig
Hur skulle han någonsin…

Breven som vandrat genom länder
kärleksfulla, passionerade
Tänk om hon visste…

Han skriver det sista brevet
förtvivlad, ångerfull
I morgon vet hon…


 © Gerd Vading

Förtvivlad står hon
inför hans fullbordade beslut.

Aldrig fick hon visa honom
att den som skrev breven
var den hon ville möta.

Postmästaren vågade inte tro
att kärlek existerar -
kärlek som förlåter -
som inte vet av hinder.


© Benedicte Bergman

elden är utsliten
förkolnade fragment
blygrått stoft

vittnesbörd
om glödens
förgänglighet


© Barbro Hellberg