Viktorias galleri och diktarstuga

Jag får syn på
den tyste mannen
vid sidan av bordet
Han som försöker
förskjuta smärtan
genom att hålla sig stum
men som aldrig lyckas
eftersom smärtan
ständigt byter gestalt

Det finns något
förundrat tafatt
över den mannen
Det verkar som
att han förbereder
sig för ett krig
som inte finns
på den stora urladdningen
som aldrig blir av

I väntan på det
iakttar han världen
som en åskådare
Genom ett periskop
lägger han ihop
och värderar
längtar och broderar 

Så bildas en skapad värld
bredvid den verkliga världen
där idealgestalter tar plats
vid kontrollbordet

I den världen
gör den tyste mannen
sig själv till kung
I den världen
sjunger människorna lovsånger
till honom
och bär på vackra kransar
till hans dörr

Men det är svårt
att leva i två världar
Ibland skiner den starka solen
in i kontrollrummet
Ibland tränger ljudet
av barnens röster
in genom de ljudisolerade väggarna

Då gråter kungen av tystnad
så starkt och skälvande
att kontrollrummets väggar brister
och stumhetens fångar flyr
kontrollrummet
Världen blir enkel och vacker

Allt blir nära och nu
Den människa som stumnar och brister
den kan vara jag eller du


© Jan Magnusson

  

Numera kan jag inte fånga dagen
dagen fångar mig

tiden går

som på ett träd
räknar jag numera
årsringarna

© Ann-Christin Larzon