Akvareller 2011


Akvareller 2010

Poeten Hovning I soprummet   Forsen 

Akvareller 2009

   

Gröna Huset på Rådhustorget i Östhammar Småstad  Nattsegling Dalälven Mask Blåljus Motljus


Akvareller 2008

 Syrenträdet   På väg Stilleben 
 Ljuset bryter sig in
 © Gerd Vading

 Klicka på bilderna så blir de större

Akvareller 2007


   
   © Gerd Vading

Klicka på bilderna så blir de större

Akvareller från 2006

     
   © Gerd Vading
    
Klicka på bilderna för att göra dem större

Hans Leygraf

han kommer

sakta gående över gården
med käppen som stöd
försiktigt för att inte
snava i gruset

den levande legenden
virtuosen
slänger käppen och svävar
fram till flygeln

gammelmanshänderna
blir unga
av solbelysta tangenter

känsligheten
sorgmodet
lekfullheten
styrkan
i Schuberts B-dur sonat

fyller oss som förr

leende
tar han emot vår beundran

© Gerd Vading

Dagar utan Morris

Morris

långsam rörelse runt i huset

smyger, lockar

som om du bara retas


så egendomligt övergiven

söker jag en punkt, en plats

där du borde finnas

© Gerd Vading


Svart

Svart

området där

allt ljus äts upp

och tätheten är

definitiv

 

inga frågor men

kompakta ord

  

© Anita Westin

   



tjäran

 

som flödade

utmed skrovet

 

som droppade

ner i gräset

 

som dränkte, sänkte

duvans fjäder

mot jorden

  

© Gerd Vading

 


som en osynlig våg
ljuder sången över viken

åror lyfter vattnets tårar



© Tuula Pöyhönen

  



framtiden är
enbart mörker

livet är slut

kärleken är slut

återstår bara
att vänta på döden

© lebhard

  



avtryck

snärjda i skuggor

 

jag tecknar dem noggrant

streck för streck

som vore demin historia

 

och släcker sedan lampan

  

© Margaret Axell

   



vandrade på okänd stig
en bergskam svalde solskivan

jag snubblade och föll
när dimman dolde stigen

omslöts av mjuk mossa
och hörde ugglors hoande

vid tjärnens strand
anade jag älvors skira slöjor



© Lisa Bergström

   


Ingen nåd från tankerummet

där mörker spelar fritt

ingen glömska ges från sorgen

 

Målar, målar mörka orden

när ska lindring ges från våndan

var är dörren ut till ljuset


© Inga Britt Malmström

Vänta litet!

Linden i Durbuyfoto: viktoria

Jag ber dig
slå inte ut i full blom
inte än

Visa mig inte
din fullständiga prakt
vänta lite

Se på lindarna
långsamt växer de till
utan brådska

*

Men jag vet
det är inte din natur
du generösa ängsblomma

Dina kronblad
dina dofter och färger
ger du nu, för stunden


© Ingemar Andersson

Sapfisk midsommar

Regnet strilar ner medan kalla vindar
viner över himlen, genom riggen och
river tag i midsommarstångens kransar.
        Barnens sång ljuder

lyckligt över ängen. Musiken lockar
fram en klingande röst från ett fjärran land
och soranska sånger från bergen tystar
            kväkande grodor.


© Gerd Vading

Porträttmålning

Syrran © viktoria

En dikt till
Britt

Förr blev det alltid fel
när vi sökte ansiktets själ
Inte mycket blev rätt
i våra porträtt

Oh, hur vi led!

Vindande ögon ocn munnen sned
näsan kanske allra mest fel
Men nu med sin varsamma hand
har Britt
visat oss skönhetens land

Och allt som var fel
blev plötsligt rätt
i våra helt nya porträtt

© Hans Oldeberg

Ögat mot havet

Havsutsikt © viktoria


i vindens rörelse

i vindharpans toner
som kretsar runt
i mina rum

känner jag igen dig
som bebor mig

vi är knölar av samma jord
och vi beskådar världen
genom dess ögon


© Gerd Vading

precis under överläppen

du berättade med din kyss
för mina läppar
hur du
s
k
u
l
l
 e


närma dig
mig

innersta min


a z u r j u v e l e n


*

e
r
o
s
men jag
glömde våga du glömde vänta
medan våra färgrannaste färger blandades


© Anna Forslund




.

Kungen av tystnad

Jag får syn på
den tyste mannen
vid sidan av bordet
Han som försöker
förskjuta smärtan
genom att hålla sig stum
men som aldrig lyckas
eftersom smärtan
ständigt byter gestalt

Det finns något
förundrat tafatt
över den mannen
Det verkar som
att han förbereder
sig för ett krig
som inte finns
på den stora urladdningen
som aldrig blir av

I väntan på det
iakttar han världen
som en åskådare
Genom ett periskop
lägger han ihop
och värderar
längtar och broderar 

Så bildas en skapad värld
bredvid den verkliga världen
där idealgestalter tar plats
vid kontrollbordet

I den världen
gör den tyste mannen
sig själv till kung
I den världen
sjunger människorna lovsånger
till honom
och bär på vackra kransar
till hans dörr

Men det är svårt
att leva i två världar
Ibland skiner den starka solen
in i kontrollrummet
Ibland tränger ljudet
av barnens röster
in genom de ljudisolerade väggarna

Då gråter kungen av tystnad
så starkt och skälvande
att kontrollrummets väggar brister
och stumhetens fångar flyr
kontrollrummet
Världen blir enkel och vacker

Allt blir nära och nu
Den människa som stumnar och brister
den kan vara jag eller du


© Jan Magnusson

  

Carpe Diem

Numera kan jag inte fånga dagen
dagen fångar mig


tiden går


som på ett träd
räknar jag numera
årsringarna

Trädet, målning av Ann-Christin Larzon.


© Ann-Christin Larzon


Knoppen


bladen vecklar ut sig ur knoppens hölje
som skrynkliga ansikten på nyfödda barn
blåröda i synen

ett första livsskri ut mot snöyran utanför

© Gerd Vading

Amaryllis

Amaryllis Foto: viktoria


Lever bredvid den gröna fallosen,
stolt pelare, som växer
dag för dag

huvudet sväller
mer och mer,
öppnar en spricka
och låter ana
förvandlingen.

Nästa dag syns blomman
som en fjäril
med våta nyfödda vingar

vecklar sakta ut sig
metamorfosen är
fullbordad.

Som en flamingodansös
skakar fram veck på veck
i klänningen
växer nu blomman i purpurröd prakt
trumpetande ut sin skönhet.

Efter några dagars yra
blir de köttiga kronbladen
papperstunna,
ådrorna träder fram
som på gammal hud

tål inte beröring
upplöses i ett vinrött färgstoft.

Torkar så småningom in
stelnar i kalligrafiska utropstecken

men nu syns den gröna kroppen
över blommans fäste.

Som en parasiterande insekt
med uppsvälld bakkropp
suger frukten blommans kraft.


© Benedicte Bergman

Slöjfiskens vädjan

Slöjfisk

Slöjfisken tar sina första simtag
i en osäker omgivning

Se mig
Gilla mig
Bekräfta mig

Hajarna nickar bekräftande

Ingen fara
Vi ser dig
Vi gillar dig


© Jan Magnusson



 


Spegelbild

Poesibild Målning: Benedicte Bergman

tyst i hjärtat gungar
fantasins sköra blommor
genomskinliga
uppfyllda av nattens gröna dis

i spegelbilden anas
verklighetens mörker


© Gerd Vading 



Livets flod
rinner förbi

vi var synliga ett ögonblick

satte vi spår
i tidens ström

satte vi spår i varandra?


© Benedicte Bergman 



samla frön
från blå violer


så i dubbla rader
till ett hav i grönt och blått


sova i blomsterrum
och drömma

© Margaret Axell 



ljusets skugga
lämnar avtryck
som ett negativ
av sitt liv

en förklaringsbild
av magisk sanning


© Lisa Bergström



Plantan,
utan förankring


i det mörka
i smärtan
i sorgen

försvinner den
i brist på kraft?


© Berit Nilsson



på var sin sida
om glaset

i
spegelbilder
och
parallella rum

ingen
talar
stum


© Anita Westin

   



Ljus kan spegla mörker
mörker kan inte spegla ljus

men båda är
varandras
förutsättning

  



© Barbro Hellberg

 

Visshet

Jag drömde i natt
att jag gick på sydfranska stenstigar
över solmätta kullar
Allt är rymd och jag är lätt som en fjäder
Allt är ljus och värmen omsluter hela mig
Här är jag hållen och skyddad

Dig vill jag hålla och skydda

Du går bakom mig
Jag kan inte se dig
men jag vet

Så blir drömmen till januaridis
och jag kan höra hur du andas nära mig
Allt är gott nu.

© Cassis


A PRIORITAIRE 1

Postmästaren i sin säng
ofärdig, olycklig
Hur skulle han någonsin…

Breven som vandrat genom länder
kärleksfulla, passionerade
Tänk om hon visste…

Han skriver det sista brevet
förtvivlad, ångerfull
I morgon vet hon…


 © Gerd Vading


A PRIORITAIRE 2

Förtvivlad står hon
inför hans fullbordade beslut.

Aldrig fick hon visa honom
att den som skrev breven
var den hon ville möta.

Postmästaren vågade inte tro
att kärlek existerar -
kärlek som förlåter -
som inte vet av hinder.


© Benedicte Bergman


Lämningar

elden är utsliten
förkolnade fragment
blygrått stoft

vittnesbörd
om glödens
förgänglighet


© Barbro Hellberg


Dubbla budskap

Kom in
säger du
utan att märka
att din dörr är låst


Håll om mig
ber du
utan att förstå
att din stelhet hindrar


Älska mig
uppmanar du
men din blick
är riktad mot horisonten


© Ingemar Andersson