Viktorias galleri och diktarstuga

Järnspisen

 Foto: Pax

Jag sjunger på sista versen, nu när jag står här i
solen och gonar mig. Dofter kommer emot mig.
Doften av tallbarr från skogen. Doften av nässlor
från dynghögen bortom stenmuren, där ladugården
en gång låg. En fin utsikt har jag över det som var förr:
Resterna av huset, där generationer av barn vuxit upp.
Den knotiga apeln, som gav frukt och mos till gröten
och till sockerkakan mor bakade om lördagarna.
Fars sotade strömmingar finns inbrända bakom rosten.
Enerötterna flätar in mina fötter. Jag dras mot jorden.

© Gerd Vading

Vilken fin hemsida! Är full av beundran. Den är dessutom lättöverskådlig.
Ett hem för nyskriven Poesi, men även för Bild, en fin kombination, som tilltalar mig.
Den gamla järnspisen, så många tankar och känslor invävda i den. Tack också till Pax som fotat.
Berit

Strålande. Här får vi en rastplats att återvända till.
/Margaret

Vad jag tycker om denna text om den gamla järnspisen!
Du levandegör både dens förtid och nutid.
Pax`s bilder passar bra att skriva till - de är originella och mycket bra!

Tack ska ni ha.
Ja, den här gamla järnspisen väcker vekligen minnen.