Fragil
Sårbar rör jag mig i världen
Min hals är blottad
för hugg och slag
Jag måste täcka min kropp
med kläder
för att inte frysa
Jag har inget pansar som skyddar
En spark mellan benen
är ett vrål av smärta
Jag är en vekling
bland andra veklingar
Jag söker mig till
skyddslösa människor
Jag längtar efter
deras sårbarhet
Ett öppet ansikte gör mig knäsvag
Blottad hud kan få mig att jubla
Att vara en vekling
är att vara människa
är att vara mänsklig
Jag är en vekling
Jag gör mig skyddslös för dig
Var rädd om mig
så skall jag var rädd om dig
© Jan Magnusson
Rädda
ska vi någonsin
mötas
i verkligheten?
du är rädd
jag är rädd
vi är rädda
för att än en gång
såras
av
kärleken
© lebhard
Slutspel
nu kan vi inte ens hoppas
nu har vi spelat färdigt vår pjäs
ridån har fallit
kvar finns en bild
som bär ditt namn -
beredskapen för en kärlek
som inte kan leva -
och inte dö
© Benedicte Bergman
Juloratoriet
under valven
pukor
trumpeter
"preiset die Tage"
med jublande körer
stråkar
oboe
och engelskt horn
i detta djup
ryms allt
vare sig han finns
eller inte
möter jag Gud
© Margaret Axell
Vinterlykta
Rötter
och sedan älskad - visst!
men utan rötters fäste
i historisk mark
jag är inte grek och inte jude
det arabiska i mig är mycket ringa
jag är svensk - helt visst!
men kanske även tysk och finsk
eller något annat ännu inte klarlagt
mina rötter finns på ytan
hur jag ansar dem, designar!
låter vinden blåsa luft
kring deras klena spröt
luftrötter är också rötter
men av annat slag
sådana som liksom tungor
lapar sol och regn
men längtar blod
© Lena Köster
Svart ishål
svärtan
i det stelnade vita
det falska mörkervattnet
häver sig
i en svag virvel
lockar
skrämmer
lever sitt eget liv
© Margaret Axell
själens varsamma
vandring
de underjordiska
blommor som
öppnar sig
strax under mörkret
© Gerd Vading
snö så mjuk
is så hård
grotta så svart
gömsle för
dolda drömmar
bo för sanning och saga
en aning viskar
det är våren själv
den vilar i väntan
en liten tid än
© Lisa Bergström
Suget i kroppen
svarta ishålets dragning
mörkret inom mig
© Berit Nilsson
snön är mjuk
snön slätar ut
inbäddad är världen
men osäker
plötsligt finns det
ishålet öppnar sin famn
dubbelt svart mot det vita
evig tystnad ruvar
väntar under ögonblickets mantel
© Benedicte Bergman
värmen dröjer kvar
längst där inne
kanske försoning
väntar, bävar
under det iskalla täcket
längtar till ljuset
© Barbro Hellberg
Religionsutövning
drömde att de olika
religionsutövarna
för ett ögonblick
tröttnade på att
bomba varandra
och i stället
klädde av varandra
samtliga trosartiklar
och älskade varandra
Gud mot Gud
© Göran Pettersson-Rödholm
Nattstycke
Ett land
en strand
ett tröstande hav
Äntligen en glimt
av mina drömmars blå fågel
mot skimrande himlar
Inte så fort,
jag vill kunna se dig.
Inte så högt,
jag kan inte nå dig.
Djupt inne i mig
glittrar minnet
av ett ögonblick
då du snuddade
vid min öppna handflata
mitt livs fågel,
blåare än allt.
© Eitti
Mästare, se mig
Vermeer 
Såg du kanske hans tvekan vid sista penseldraget.
Märkte du hans ängslan att förlora bilden eller dig.
Fastnaglad för alltid på linets trådar låstes din tanke av honom.
Över dina läppar ville dina ögons frågor komma.
Stum blev din kärlek, tystad av Vermeers blå penseldrag.
Men sanningen visste han innan ditt ansikte stelnat för evigt.
© Lennart Sundman
hittade en lapp med skrifttecken
solens leende lockar dem
de nyföddas liv
att vi får älska dem
vattenytornas känsliga speglar
imman marken mjuknat sig jorden
finns styvstelnadens
minnen ännu en stund
spirandebarn sker upp ur marken
äntligen får ögon ljus
© Anna Forslund
Till Lars Lerin
Målning: Lars Lerin ur "Det tysta köket"Vilsen som en
tonåring
passar aldrig in
i den gängse normen
alltid
utanförskap
Just därför kan du gestalta
de annorlunda
måtte du aldrig
passa in
© Ann-Christin Larzon
Jag ville måla
en gång hade jag en bild
en vision i mitt hjärta
innan jag fann min pensel
tonade färgerna bort
mitt hjärta mindes ändå
vad bilden ville berätta
orden föddes inom mig
och jag målade med dem
© Lisa Bergström
Eddie Figge
Eddie Figgegult ljus, en båge
över rörligt vatten
rymdsignaler
tunna som metalltrådar
ut mot havet
ner i djupet
fri
fri
aldrig mera:
dansa min docka
© Gerd Vading
Huset där Paul Klee bodde
i månskenet
- husets genomskinlighet -
taket en bockad linje
dörrens svalkande blå
rutor
och insidans värme
strålar obönhörligt
- natten - natten
jagar morgonen
© Anita Westin
så väver vi vår verklighet
av drömmar
bygger hus
i hopp och förväntan
livet korrigerar
griper in -
visar riktningen
© Benedicte Bergman
i måndimma
ett tak
ett hus
en dörr
en dröm
eller finns det
© Lisa Bergström
synvilla
luftslott
tankens tak
minnets dörr
förmår inte hejda
känslornas spektrum
© Barbro Hellberg
Närmar mig huset
det kalla fyrkantiga
Solens klot värmer
© Berit Nilsson
huset tomt
under den röda månen
himlen så kall
som aldrig förr
hon hade lämnat
dörren öppen
som skulle hon snart
återvända
hon hade ju inte trott
på döden
© Margaret Axell
det genomskinliga huset
ligger längst ut på bryggan
utifrån blågrönt, stilla, rofyllt
inuti med väggar röda som blod
jag går från rum till rum
den brinnande solen lyser i mitt öga
© Christina Stenmark
på nattens högra vinge
hänger månen
ett himlatecken
ett glödgat klot
den vänstra vilar
i huset
i blå stillsamhet
väntar på gryningens
nödutgång
© Gerd Vading
Tillskrift R
med fastheten hos en sten
för att inte skrämma vidderna
darjalstenen
sten i blomma
och sedan kommer blindpipan
som spelar mikroskopiska metallflisor
jag dricker bara ur
det ljust rosa ögat
och det finns inte
där
i överflödet
nej inte där aldrig där
men troligen i det lilla
fröet och i tiggarens mugg
och säkert i det djupaste
mörker
© Anita Westin
Känslan av sammanhang
Till Aaron Antonovsky
Det är någonting
som skaver mot huden
i själen på min arbetsplats
Vi står och stirrar
på varandra i ett
fängelse vi själva byggt
Och utanför är ni
Och innanför är vi
Och pansarglasen är
så kalla
i ljuset av en utsträckt hand
Det finns en vän på jorden
som bringar mening
i en splittrad värld
Som gör det svåra
till gemensamt
och hälsan till en angelägenhet
Han vet
hur man bygger
dialogens rum
Där kan vi mötas
och för en kort stund
förenas i mänsklig jämlikhet
© Jan Magnusson
Nätter av glas
Nätterna skär genom tystnaden
Du besitter mig till tidens ände
Vargtimmen rispar min hud
Rösten i mitt inre
–jag saknar dig, jag vill ha dig
jag kan inte leva ensam.
Jag blundar
i ett försök att värja mig
© Christina Stenmark
Konturer
sig
stegrade
rann ut ur
och ner för
tavlan
droppade hårt
lämnade kvar
grå nyanser
och hårda
svarta
konturer
© Anders Granström
Magi
dold
i grenverket
väntar framtiden
på regn
© eitti
Hel hela
i solvärmen vänder uppåt
kyss mig
din ömsintaste av kyssar
skilj dem
mina
så du kommer åt
med hela din längtan
välsigna
med din kaskad av ljus
ömheten
segern
berusningens blod
© Anna Forslund
Bro i gränsland
Några timmar senare stod jag i blåsten, högt uppe på kalfjället, och letade efter det som en gång varit Stekenjokk. En bil svängde upp och en ung man och en kvinna steg ur. Mannen såg på mig och sade att han sett mig på kulturdagen. Plötsligt sprang han nedför sluttningen, till en plats där det växte ängsull. De enda blommor som fanns i denna karga omgivning. Han plockade en bukett av dem och sprang tillbaka uppför slänten. Han sträckte den mot mig och sade han ville ge mig den. Aldrig har jag fått blommor som dessa.
© Berit Nilsson
Ska bara
okej okej
jag ser, hör, känner
lönnen som gulnar
ungfåglarnas tystnad
solvärmens svek
i skuggan runt hörnet
det är dags säger du
men jag är inte färdig än
visa lite hänsyn
jag har så mycket ogjort
innan sommaren stänger
© Barbro Hellberg
Man gör alltid fel
man tror
om sej själv --
man tror
om andra --
man tror alltid fel
hur hitta
i detta underliga
liv?
© lebhard